Med en loppisvända!

 
Först var jag och småtjejerna på kyrkans loppis, efter det backaplan (bordet). Träskor från Coop 
 
 
 
 

Med fortsatt funderande

 
Jag har ju förmånen att vara begåvad med teflonminne (det glider bara omkring för att slutligen försvinna) som maken brukar säga. Jag garanterar att jag aldrig är långsint! Mitt minne räcker liksom inte till för det. Det är ganska skönt att slippa att älta och gå omkring och sura för småsaker faktiskt.
 
Det är dock inte bara fördelar med att ha ett minne av den svagare varianten. Åh vad det kändes fel att skriva "den" men lycka till att få dit "det" utan att det blir fel.
 
När jag var yngre var jag nästintill småparanoid för jag tyckte att folk lurade mig och drog fördelar av att jag hadedåligt minne. Till exempel, - Jo, vi pratade visst om det förra veckan, du sa att du skulle fixa det!
 
Sådana saker kunde vara helt borta ur mitt minne och därför trodde jag att folk lurades för att de själva inte ville ta ansvar för att det blivit fel. Som pricken över i:et kunde jag får höra, - Du minns väl säkert inte det ändå.
 
Jag skall inte hävda att det inte händer idag för det gör det. Jag är dock inte lika säker idag på att andra har fel och jag har rätt som jag var då. Idag har jag dessutom hittat strategier för att lösa den typ av problem. Jag skriver ner allt som känns viktigt att komma ihåg.
 
Det är skönt att ha blivit lite äldre och klokare, det tar så mycket energi att vara ung och oerfaren :-)
 
 
 
Solnedgång fotad av Vildan häromkvällen
 

Med ambivalens som heter duga!

 
Ibland blir så jäkla trött på mig själv. Ena dagen vill jag det här och andra dagen raka motsatsen. Jag vill kunna säga att jag skiter i vad andra tycker och att jag inte påverkas av andras val och tankar, tyckanden och attityder men det är bara bullshit. Vi kan tycka att vi går vår egen väg, att vi står för våra egna värderingar men när man rotar i eländet inser man att man egentligen inte alls gör det. Jag måste säga att jag faktiskt tycker det verkar som att många runt omkring en agerar på liknande sätt. Det ligger så jäkla mycket prestation i att kunna berätta för andra. Sociala medium har väl kanske inte direkt hjälpt till att minska på fenomenet.
 
Hade jag inte brytt mig om vad andra tyckte eller tänkte hade jag troligtvis varit mer öppenhjärtlig här i bloggen. Hade jag inte brytt mig om vad andra tyckte eller tänkte hade jag troligtvis vägt 30 kg till (mat är gott). Hade jag inte brytt mig.... ja listan kan nog göras hur lång som helst. Man kan argumentera till leda för att försvara sitt beteende med att jag gör som jag gör för min egen skull men i grund och botten så handlar det i de allra flesta fall om att man faktiskt påverkas mer än vad man tror av andra människor.
 
Jag skulle vilja slå ett slag för "Våga vara dig själv", jag behöver själv jobba på det till viss del. Jag tror att när man är förälder så kommer det närmare inpå när man ser att ens egna barn kanske inte riktigt vågar stå för sina intressen eller annat beroende på vem de umgås med.
 
Jag vill dock inte helt dissa det faktum att vi tar efter andra, när motivationen och inspirationen tryter så kan ju andras tankar och idéer vara rent livsavgörande på ett sätt. Vad tycker ni?
 
 
Tycker Millas uttryck  bildsätter känslan ganska bra ;)