Hatar att jag har så värdelöst arbetsminne

Jag har kommit till en punkt när det är så mycket att min hjärna liksom kopplat bort. Jag mår inte dåligt, jag känner mig extra rörig bara. Jag mår egentligen ganska bra. Det finns en del i mitt privatliv nu som troligtvis skulle knockat vem som helst men eftersom jag har lite andra referensramar än många andra så står jag upp ändå. Jag har också förmånen att besitta ett fruktansvärt dåligt arbetsminne. Jag glömmer att jag borde må skit alltså. Jag vill inte lämna ut någon så jag går inte närmre in på vad det handlar om annat än att en förälder får tackla mycket ibland!
 
Idag har jag jobbat, haft samtal, föreläst för pedagoger och slutligen hämtat upp Lilleman på trumpeten och blivit hämtad där av maken. Vi handlade middag på hemvägen och väl hemma blev det tacos. Vegetarisk och vanlig. Nu har jag snart varit vegetarian i ett år. Jag känner mig helt OK, inte tröttare, inte smalare, inte något krångel med magen. Känns helt OK med andra ord. Hur hamnade jag bland vegetariska vanor när jag skulle prata arbetsminne är en bra fråga.
 
Tillbaka till det där med dåligt arbetsminne. Ibland beklagar jag mig över det till maken eftersom jag tappar så mycket både vad gäller information men även saker som jag skall göra. Jag ljuger inte när jag säger att mitt arbetsminne håller i cirka fem sekunder. En fördel med det är att man får mer motion än vad man skulle fått normalt sett, en annan att man även glömmer bort tråkiga saker, man slipper älta. Utöver de sakerna så finns det inga fördelar över huvudtaget. Det är frustrerande. Tyvärr tycks det inte bli något bättre med tiden heller. För mig har det bara blivit sämre och sämre. Det är tur att det finns hjälpmedel, skall försöka lära mig komma ihåg att använda dem också.
 
Hur som helst, maken brukar svara lite tröstande att jag inte alls har dåligt arbetsminne, jag har inget minne alls. Tack för den televerket!
 
 
 
 
 
#1 - - Life of Johanna:

Stor kram till dig vännen <3

#2 - - Amanda:

Hejsan! Sugen på en ny header? Kika in på min blogg! :)

#3 - - Freja:

Mitt minne har aldrig varit särkilt bra, jag brukar få skriva upp allt, men nu när jag är sjuk är det verkligen hopplöst. Kanske praktiskt på ett sätt, slipper komma ihåg från dag till dag hur dåligt jag mått, men på alla andra sätt är det piss!

#4 - - Herr Nilssons Fru:

Uch de där med perioder när de gungar i tillvaron, på grund av livets bravader är jobbigt, men går oftas över hoppas de gör så för dig oxå.
Jo de är ju de där med minnet, mitt är jättebra men kort :)
Kramiz

#5 - - åsa:

Huvva detta med minnet alltså... förstår fördelarna ;-) skulle behöva lite av det... men i Ditt fall i arbetslivet vore väl ett fungerande minne bra :)

Jag har lyckats vara en dag före hela veckan å bokat valp vakt idag då Elin skulle till läkare å vaccineras, problemet är ju bara att läkarbesöket är i morgon å jag har valp vakt idag... Galet!

#6 - - Tessan:

Inget kul med dåligt minne, jag hade riktigt bra arbetsminne förr, men nu är det kass liksom minnet i övrigt, beror på kroniska tröttheten jag dras med (fick diagnosen ME häromdagen), så blev ytterligare en att lägga till diagnosträsket, nästan komiskt om man ska räkna upp alla diagnoser, frågan är snart vad man inte har ;-)