"Riktigt jobbig djävla unge det där"

Det finns många åsikter om vad som är rätt och vad som är fel. Det finns också många som är bra på att peka ut vad andra gör fel. Det finns inte lika många som ser bakom beteenden. Med det menar jag att det alltid finns en orsak till olika beteenden men det är sällan den som uppfattaren upplever. Tyärr är de allra flesta också duktiga på att dela med sig av sina (ofta) felaktiga upplevelser till andra och som en löpeld har någons upplevelse gjort någon annans beteende till sanning. Känner ni igen det?
 
Om jag tar ett exempel;
 
En pojke går omkring och förstör för andra och hur mycket andra barn samt vuxna än säger till honom så hjälper det inte. Snarare så blir det oönskade beteendet ännu värre. Det diskuteras och gås samman bland övriga. Det tisslas och tasslas om att ungen är ouppfostrad och nästa steg borde vara att prata med föräldern. Så där kan man liksom inte göra.
 
Ofta ligger det orsaker bakom ett negativt beteende som ingen uppfattar eftersom barn tiger, de skyddar och de vill inte vara besvärliga. Ett barn som kräver överdrivet med uppmärksamhet likaväl som ett barn som bara tycks vilja vara osynligt kan ha riktigt tuffa förhållanden omkring sig. Det är inte ovanligt att det inte finns någon trygg omgivning till exempel. Föräldrarna kanske missbrukar, någon förälder kanske nyligen dött, hemska tanke, barnet kanske blir utnyttjat. Eller det behöver inte vara så dramatiskt, barnet kanske helt enkelt känner att det inte blir älskat. Det kan också ligga psykisk ohälsa bakom.
 
Det vi människor behöver bli bättre på är att se att det nästan aldrig är som vi tror, det finns nästan alltid en rimlig förklaring till ett beteende, inget barn vill bete sig dumt och vi människor måste arbeta mer med att få bort våra fördomar.
 
 
#1 - - Annika:

Bra inlägg och jag håller med dig. Det är så lätt att döma andra utifrån sin egen åsikt hur saker och ting ska vara egentligen...

#2 - - Rund är också en form!:

Mycket klokt inlägg! Absolut är det så i de flesta fall!

Det k.a.n. dock i vissa fall bero på vilka gränser (eller brist av) som många av dagens curlingföräldrar (inte) sätter. Jag har varit med om det (och är bekant med dem i fråga).