Barn med övervikt

 
Nu är sommarlovet över, rutiner skall på plats igen och de flesta föräldrar drar en lättnandes suck och tycker det är skönt att få komma in i rutiner igen. Även barnen tror jag mår bra av att det blir som vanligt. Det är skönt att vara ledig men det innebär också en del svårigheter om man har utmaningar att dras med som kanske de flesta andra inte har. För barn med ätstörningar av olika slag blir lov och ledighet en tuff period. Det finns barn som svälter sig, det finns barn med bulimi, det finns barn som helt enkelt gillar mat och inte kan sluta äta. Jag har en som älskar mat. Inga byxor med knapp passar längre, mjukisbyxor är det enda som funkar.
 
För vår del är det skönt att komma igång med rutiner igen, fasta måltider under kontrollerade former, läggdags i tid, ingen nattamat. Vi har gått hos dietist, vi har fått råd. Det finns inga Quick fix! Det som gäller är att vara konsekvent. Inte släppa efter när det kommer gråt om svält och hunger, inte tänka det är bara mat, inte köpa onödiga saker mitt i veckan, inte laga fet och gräddig mat. Det finns ingen universallösning, det är vår roll som ansvarig förälder att vara konsekvent och pedagogisk på samma gång. Att ha koll och få med ALLA på samma resa. Det går inte hjälpa någon som har problem genom att låta de utan problem stoppa i sig vad som helst framför ögonen på den samme. 
 
Ny termin, nya tag och denna terminen står idrott som fritidsaktivitet två gånger i veckan. Begränsningar i teknikanvändande är ett måste. Vi grejar det här, det är livsviktigt! Alla barn har rätt till en sund start oavsett förutsättningar.
 
 
 
 
 

Matskola del 2, dietist för barn!


Efter att ha jobbat till 14 blev jag hämtad av maken för att åter igen åka på matskola. Femåringen var med denna gången. Vi blev inbjudna till ett rum där de hade dukat upp fat med färsk frukt och färska grönsaker. De bjöd även på små mackor med mjukost och bananskivor.

Efter att ha fikat så fick barnen berätta lite om vad de tycker om för frukt och vilka grönsaker de gillar. De fick själva svara på om de klistrat några TV-märken på hemläxan osv. Syftet med hemläxan var att vi skulle få ett hum om hur mycket barnen rör på sig respektive hur mycket och ofta de äter frukt och grönt. Vi konstaterade till exempel att i början på veckan åts mer frukt än i slutet på veckan och grönsaker var det ganska dåligt med överlag.

Vi pratade om aktiviteter, barn i den här åldern som gör fritidsaktiviteter gör det främst för att lära sig samspela med andra och att det är ok att klä om och visa  i omlädningsrummen. Energiförbrukningen gör ingen större skillnad.

Efter samtalen om detta fick barnen gå och väga och mäta sig. Vi fick se om det var skillnad från remisstillfället och idag.

Oktober 2011;
121,5 cm 31,5 kg

Februari 2012;
123,5 cm 31,5 kg

Våra försök till att få till förändring har inte lett till viktuppgång i varje fall och det känns ju bra.

Efter detta fick barnen gå och leka med en personal och vi vuxna fortsatte samtala om svårigheter man kan stöta på på vägen.

Efter idag tar vi med oss hem att det är ok att säga nej trots gråt, det är ok att vara hungrig vid läggdags. Det mesta är OK att äta, exempelvis på Mc Donalds funkar det med en hamburgare och en liten pommes men man får skippa milk-shake och andra tillbehör. Man behöver inte alltid säga nej med andra ord. Det bästa är att man har igenkänningsfaktorer bland de andra, att man inte är ensam i det hela.



Jag har fixat middag nu medan maken är med två av barnen på instrumentträning. Skall strax sätta mig i soffan och vila lite och efter det rullar kvällsrutinerna igång här hemma. Hoppas ni alla haft en fin dag!

Matskola del 1, dietist för barn!



Idag var så första besöket i en serie av fyra på dietistmottagningen för barn. Jag och maken hade beslutat att vi skulle gå bägge två så att vi fick samma information. Någonstans tror jag att det är lättare om vi hjälps åt att ta in informationen. Gästbloggar HÄR om kursen/skolan





Det var en grupp på sju föräldrar varav vi var enda paret. Sex barn ingår i gruppen och de skall vara med vid nästa tillfälle som är om två veckor.

I huvudsak pratade vi om vad vi upplevde var svårast vad gäller situationen kring barnen och det var lite olika erfarenheter men ändock liknande. Vår son exempelvis gråter ju floder om man nekar mat/godis och det tycker vi är en av de svåraste bitarna. Någon annan tycker att det faktum att barnet vägrar äta frukost var det svåraste och någon annan (även vi) att man har så olika rutiner i familjen beroende på storlek på familjen och åldrar på syskon etc. Annat som de flesta upplever som ett problem är att man utsätts för "frestelser" hela tiden. Oavsett om man håller en strikt linje kring matsituationer hemma så spricker det ofta pga kalas, gäster som har med fika, extra portioner på dagis etc.

Det var skönt att kunna utbyta erfarenheter med andra som är i liknande situation.

Träffen varade ungefär 1,5 timme och vi avslutade med att få med en läxa hem till barnen. De skall klistra frukt, grönsaker och TV-skärmar. För varje frukt sätter de ett märke och likadant med grönsaker. Varje halvtimme vid en skärm (TV, dataspel, TV-spel etc) skall få ett märke. Min spontana kommentar på det var; - Tack, kan jag få en karta med klistermärken till :P



Jag ställde en spontanfråga kring hur det ser ut statistiskt hur stor chans det är att lyckas vända på ett sådant matbeteende efter att man valt att ta tag i det. Svaret var att det är stor chans innan barnet fyllt nio år. I åldrarna 13-16 är det i stort sett omöjligt med få undantag.

Att lilleman bara är fem och halvt år bådar gott med andra ord.

Hur som helst, vi skall peppa varandra att våga stå för att vi säger nej. Hur dramatisk och uppgiven den lille charmören än blir. Vi skall också ta ett möte med de andra barnen och förklara vikten av att vara solidarisk med sin lillebror och tänka på vad de själva stoppar i sig och köper med sig hem etc.

Jag återkommer, det skall bli spännande att se hur det går om två veckor när barnen skall vara med också.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,