MVC blev antenatalenheten


Jag nämnde för barnmorskan att bebisen varit anmärkningsvärt lugn sista veckan. Igår kände jag till exempel bara en enda rörelse och den kom på kvällen. Dagen innan fick jag liksom buffa och knö på magen eftersom jag inte kände något alls.

Barnmorskan lyssnade då på hjärtljuden som var lägre än normalt och därmed ringde hon till antenatalenheten som sa att jag fick åka dit och göra ett CTG. Man mäter barnets puls i kombination med sammandragningar. När vi kom låg hjärtljuden på 99-110, efter ett tag mellan 120-130 och så pendlade de upp och ner. Tidigare mätningar har hjärtljuden genomsnittligt legat på 140.

När CTG-kurvan gjordes fick jag lov att trycka på en knapp varje gång jag kände en rörelse och det sammanlagda värdena efter 30 minuter ungefär gav ett medelvärde på 118. Läkaren tittade snabbt och sa att det var helt OK värden så jag kunde åka hem och avvakta i lugn och ro.



De gröna siffrorna (på maskinen) till vänster mäter hjärtljud och de röda till höger sammandragningar.



Maken fick åka från jobbet men kunde åka dit igen när vi var klara. Nu hoppas vi bara att bebisen inte frångår tidtabellen alltför mycket utan kikar ut inom kort.

Ha en fin dag!




Godmorgon!

Idag är det BF!

BF = beräknad födelse/förlossning enligt de mätningar man gör på rutinultraljudet. Någonstans har jag en förhoppning om att det blir nu i dagarna i varje fall för kroppen har reagerat lite annorlunda senaste dagarna. Magen känns som en enda lång sammandragning (stenhård), det gör vansinnigt ont i bäcken/blygdben, har perioder av illamående oh stundtals känns det som det sipprar ut vatten. Igår hade jag lite, lite molvärk som mensvärk men inte hela tiden utan till och från. Inget av detta har jag känt av tidigare så det är därför jag inbillar mig att det är nära.

En annan faktor är att de har ändrat sättet att mäta fostret på ultraljudet. De mäter fler saker och mäter mycket mer noggrannt än vad jag är van vid. Kanske kan de få till det mer rätt då?

Jag har dock försökt öva hjärnan på att ställa in sig på att åtminstone gå några dagar mer än beräknat för mitt mående blir helt upp och nervänt annars. Jag började känna mig nerstämd redan under gårdagen och vill inte att det skall bli värre. (Äter ju antidepressiva normalt sett och det tar man hänsyn till när man planerar fortsättningen efter BF).

Jag skall strax lämna den lille på Dagis och efter det skall jag till MVC. Läkaren hade skrivit i journalen att barnmorskan kan göra en hinnsvepning idag men jag vet inte om jag vill det. Barnmorskan såg inte så pigg ut på det men det är väl egentligen jag som avgör om nu läkaren har rekommenderat. Vi får se hur det känns helt enkelt.

En hinnsvepning är:

"Det utförs av barnmorska eller läkare. Han eller hon gör en inre undersökning på dig och ”sveper” samtidigt med fingret runt livmoderhalsen (cervix). Syftet är att lossa hinnsäcken barnet ligger i från livmoderhalsen. Detta stimulerar frisättningen av prostaglandiner, ett slags hormoner som sätter igång förlossningen.

Genom att svepa hinnor ökar sannolikheten för att förlossningen startar inom 48 timmar. Chansen att det ska fungera ökar om livmoderhalsen redan börjat mjukna och förbereda sig för förlossningen. Det ökar inte risken för infektion vare sig för dig eller för ditt barn.


Det kan dock kännas lite obehagligt eftersom livmoderhalsen ofta är svår att nå innan förlossningen startat, och du kan få lite småblödningar och oregelbundna värkar direkt efteråt."


Källa babycenter


Hur som helst så Snart så tittar den här lille krabaten ut!






Spännande spännande!!




Två dagar kvar och rädslan för att gå över tiden börjar smyga sig på



Det kan kanske te sig löjligt att vara rädd för att gå över tiden men i mitt fall har det varit som att börja om hela graviditeten från början när BF+1 satt in. Nu det sista innan det är dags så sitter man och gör inget annat än känner efter om det är på gång. Det är ingenting jag direkt själv kan styra över och man borde ju vara glad att allt fungerar som det skall och att man mår såpass bra som man mår ändå.

Jag trivs inte med mig själv och min kropp när jag är gravid, det är en stor anledning till att det blir psykologiskt jobbigt att gå längre än "vad som var planerat från början". Hjärnan är inställd på att acceptera skillnaderna fram till ett visst datum och sen förväntar sig hjärnan något annat.

Eftersom min hjärna fungerar på ett annorlunda sätt av kända anledningar så blir det också så att jag låser mig och får ingenting gjort. Hjärnan resonerar som att den bara kan hantera en sak i taget. Jag kan inte fokusera på någonting annat än att bebisen skall komma. Jag avbokar allt möjligt fastän jag känner rent fysiskt att jag skulle orka med det. Jag låser mig och kommer inte igång liksom.

Det är ingenting som jag direkt trivs med heller. Jag gillar att göra saker, jag gillar att vara aktiv och när jag inte lyckas vara det så mår jag sämre rent psykiskt. Det blir en ond cirkel av det. Jag gör mitt bästa för att mota bort negativa tankar och ta en dag i taget nu innan men det kräver sin ansträngning.

Förra gången gick jag tio dagar över tiden och det var inte riktigt lika jobbigt som förrförra för då blev jag igångsatt först 22 dagar över tiden. Det var skottpengar på den läkaren som skickade hem mig dag 21 för att det inte fanns utrymme. Jag har nog aldrig bölat som då :P


Lite funderingar så här i väntans tider bara :-)

Jag tycker i varje fall att man kan få ha rätt att vara lite gnällig när man går över tiden även med vetskapen om att det alltid finns det som har det värre. Man är ju trots allt sig själv närmast?



"Det magiska förlossningsdatumet är säkert inringat med en stor röd cirkel i din almanacka. Men faktum är att endast fem av 100 kvinnor föder på just den dagen. En stor majoritet av förstföderskorna, sju av tio, går över det beräknade förlossningsdatumet!

Mage i slutet av graviditeten

 

 

Det beräknade datumet är bara en uppskattning. Trots det kan varje dag som du går över det kännas som en evighet – en dag känns som en vecka. Ska barnet aldrig komma? Det är vanligt att man börjar oroa sig för att förlossningen kanske inte ska starta av sig själv eller att något är fel. Oroa dig inte – de flesta föder faktiskt innan det blir aktuellt med igångsättning och du kommer att föda innan det är någon fara för ditt barns hälsa."

 

Läs mer här

 




Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,