När jag läser outfit vill min mun säga outfitta

Jag har som de flesta andra människor lite tvångstankar. Tvång kan vara extremt funktionshindrande men tvång kan också vara något som många har viss tendens till att ha. Barn till exempel kan ha tvång i form av att de inte kan gå på A-brunnar eller att de bara få gå på de vita linjerna i övergångsställen eller liknande. Jag brukar säga att jag har balkongtvång och vissa ordtvång. Om det är normalt eller inte det vet jag inte och jag bryr mig inte så mycket heller för vem vill vara normal liksom?
 
Balkongtvång handlar rätt och slätt om att jag inte kan gå ut på balkonger för då känner jag ett tvång att hoppa. Ordtvång innebär att om jag ser ett ord som kan tolkas i en snuskig eller hemsk riktning så känner jag att jag måste säga det. Ungefär som rubriken lyder.
 
Nu kan jag dock välja att säga det tyst i huvudet och jag kan låta bli balkonger så jag upplever mina "tvång" som normala, dvs lindriga.
 
Har ni minnen av att ha eller ha haft  konstiga tvång eller tvångstankar under någon period i era liv?
 
Vet ni förresten att genom att prata om psykisk ohälsa så minskar man stigma kring det. Man skall inte skämmas över att må dåligt för i princip varannan människa har någon form av relation till psykisk ohälsa. Antingen själv, genom släkting, vän eller arbetskamrat.

 
 
Bildkälla

Vad då tvång?

"Tvångssyndrom är en psykiatrisk diagnos som kännetecknas av upprepade ritualer eller tankar. Det internationella namnet är Obsessive-Compulsive Disorder (OCD). Obsessioner eller tvångstankar är obehagliga och ofrivilliga tankar som ger upphov till ångest. Kompulsioner eller tvångshandlingar är de tankar eller ritualer som den drabbade använder sig av för att slippa denna ångest. Det behöver inte nödvändigtvis finnas någon rationell koppling mellan en tvångstanke och den lindrande tvångshandlingen."

Jag har nära erfarenhet av tvångssyndrom. Mer än så behöver jag inte berätta. Att leva bredvid eller med någon som har tvång oavsett om de är tankar eller handlingar är svårt. På ett sätt är man inte mer än människa och tänker; "men vad fan, det är väl bara att sluta". Förståelsen finns naturligtvis men när tvång är som värst kan det verkligen bli övermäktigt. Eftersom det är svårt att stå bredvid och se på och inte kunna påverka på något sätt. Jag har dock alltid kommit till insikt med att om det är svårt för mig så måste det ju vara ännu svårare för personen som lider av tvången.

Det är ett tungt ämne att prata om så oftast vill den drabbade inte prata om det. Är det i huvudsak tvångstankar så kan man skämmas så för tankarna att man inte vill prata om dem av den anledningen. Vi har upplevt bägge varinter. Att vilja prata om de svåra tankarna och att vägra yppa ett ljud. En del tankar kan vara ganska oskyldiga till en början, man måste exempelvis undvika en viss siffra. I vissa fall kanske man kan känna att man måste knacka tre gånger eller till exempel titta under sängen fyra gånger innan läggdags. Tankar övergår ofta i någon form av handling med andra ord.

Tvättvång till exempel behöver inte nödvändigtvis handla om att man måste tvätta sig frenetiskt, det kan innebära att man tvättar sig en gång och efter det vägrar att ta i saker som det finns en risk att andra kan ha tagit i. Andra tvång som har med hygien att göra är till exempel att inte kunna sitta ner i bussen (vem har suttit där innan) att inte kunna ta i dörrhandtag eller att alltid ta matvaror som ligger längst bak i butiken eller till och med låta bli att handla mat som inte har förpackningar, (mindre risk att mer än en person tagit i den).

Det finns åtskilliga grader av tvångshandlingar och tvångstankar. Hos oss finns både lättare och riktigt svåra. Det försämrar livskvaliteten, den sociala miljön och allt som hör den till. Det finns hjälp men den som är i behov av hjälpen måste ha insikt och måste vilja själv. Som personen som står bredvid kan man bara göra sitt bästa genom att visa att man finns och att man bryr sig.



 
8 kommentarer publicerat i OCD
Taggar: OCD, Tvång, Tvångssyndrom