Tillbaka till jobbet

 
Känns sådär, har tappat jobbgnistan. Vabbandet var behövligt inte bara för att kurera Milla utan även för min egen del för att få vila lite. Så är livet, man kan inte ligga på topp jämt!
 
Till något helt annat! Jag röstar grönt, och de tre största anledningarna till det är dessa:
 

Klimat.

Är du också orolig för klimatet? Lugn, det är inte dig det är fel på, det är politiken! Vårt recept för att bota klimatoro är politik. Eller som vi kallar det: klimatterapi.

Skola och utbildning.

Sverige behöver en ny skolpolitik. En politik som ger lärarna tid att se varje elev. Vi vill se till att den elev som behöver extra stöd får det i tid, utan byråkratiska omvägar. Läraryrket ska värderas som ett av våra allra viktigaste yrken.

Nya jobb.

Miljöpartiet vill satsa på småföretagens möjligheter att växa, fler anställda i skolan och vården samt en hållbar industri. Då kan fler svenskar få ett jobb att gå till.

 

Brukar du berätta vad du röstar på? Många gör inte det och det är självfallet upp till var och en. Vi skall vara glada att vi har möjligheten att rösta och vi skall vara glada att vi har chansen att påverka politiken i rätt i riktning. Efter EU-valet kändes det positivt att Fi kom starkt tillsammans med Miljöpartiet men det känns oroande att SD får så mycket plats.

 

 

Dagen gick

Efter jobbet hämtade jag Milla på dagis, mötte upp stor tös, gick och handlade middag. Kom hem, klippte gräset, klippte en häck, planterade ut tomatplantorna (håll tummarna nu).Skulle tränat men insåg att gräsklippning av dm-högt gräs i uppförsbacke får klassificeras som tillräckligt med träning idag utöver en promenad på ca 8 km.
 
Har gått igenom telefonen på bilder och laddat upp mängder på instagram @madeleinwollnik.
 
Från dagens ekoköp, gårdagens debatt samt från politikercafé jag anordnar på jobbet med Fi. Stina kom och pratade feminism och partipolitik med oss. Milla fick åka cykelkärra till dagis idag och efter dagis var hon med mig och handlade. Då fick jag köpa rökta räkor till henne igen. Finsmakare den där lilla.
 
Maken och Vildan var på Häcken-Kalmar, vinst till Häcken.
 
 


 
 
Vi bor nära en stor gräsplan så ibland får vi närgånget besök av luftballonger
 
 

Ta från de fattiga och ge till de rika!

 
Jag tänker prata orättvisor nu!
 
Det känns sådär att vara kvinna ibland. Då menar jag inte som fysisk uppenbarelse, jag gillar att vara kvinna. Det jag pratar om är rent miljömässiga förutsättningar. Att klättra på karriärstegen tycks vara svårare om du är kvinna, Det har gjorts en och annan uppsats/ studie om fenomenet. Det tycks finnas fördomar kring hur kvinnor klarar ett ledarskap och kanske är det det som speglas i det faktum att det fortfarande behöver arbetas för att kvinnor skall få mer tillträde till de mansdominerade VD-posterna?
 
Enligt en kandidatuppsats som gjordes för 10 år sedan såg det ut så här: "Det finns fyra kvinnliga ordinarie VD i 300 börsnoterade företag och 85 % av alla styrelseuppdrag innehas av män" Vet ej hur det ser ut idag men det är inte så troligt att det är 50% kvinnor nu i varje fall.
 
Jag har förståelse för att välutbildade människor tjänar mer än människor utan utbildning. Vad jag inte har förståelse för är när människor som gör samma jobb tjänar olika beroende på vad de har för utbildning. Jag har också väldigt lite förståelse för att man tjänar mer genom att jobba med maskiner jämfört med att jobba med människor. Jag har vänner som tjänar sex-sju tusen mer i månaden än vad jag gör. De har lägre utbildning (har enbart gymnasie-, inget eftergymnasialt), de har jobbat ungefär lika länge, är i ungefär samma ålder men de är män.
 
Jag har också högutbildade vänner som inte jobbar med människor som tjänar ofantliga mängder mer än mig i månaden. Ibland kan jag tycka orimligt mycket mer pengar faktiskt.
 
Hur som helst. När det gäller arbetsmarknad så känns det som att det inte bara är vi kvinnor som förlorar genom att vara "fel" kön. Unga vuxna med funktionsnedsättning är lika stora om inte större förlorare. De som är i 20-25-års åldern som går rätt ut i aktivitetsersättning för att det inte finns några företagare eller branscher som vill ta sig an dem. Socialförsäkringsministern pratar om att vi måste minska på aktivitetsersättningarna. Jag håller med honom, det är inte mänskligt att aldrig få chansen till att arbeta om man vill och kan. Ett av problemen som ministern missar är att många av dem varken förmår eller kan. Många är inte anpassade för den arbetsmarknad som finns, eller hellre; arbetsmarknaden är inte anpassad efter de behov människor har.
 
En stor miss som jag tror att det kan vara svårt att undvika att se om man sitter på ministerpost och bara samtalar/ har möten chefer när man är ute på arbetsplatsbesök är att det faktiskt inte finns jobb eller arbetsgivare som är villiga att satsa på ungdomarna. De har verksamheter som de vill skall gå runt. De saknar solidaritetstänk för de måste dra in pengar. Det är också lätt att undvika att se att väldigt många som är i behov av aktivitetsersättning inte får det för att det sitter oerhört nitiska bedömare på försäkringskassan. Vi har ett system där alla skall ut i jobb fast det finns inga jobb och man drar undan mattan innan man hittat en lösning.
 
Så här tycks man tänka;
 
Vi börjar med att ta bort stödet och sen letar vi efter att förbättra miljön så att det fungerar ändå. Det kanske tar två år innan vi har hittat en lösning men de får stå ut. Om vi gör så så kan vi spara pengar och på så vis finansiera jobbskatteavdragen. Blir det en eventuell kostnad för utanförskap på sådär 40 miljoner på en livstid per person så är det andra kassor, budgetar, finanser som får finansiera det.
 
Härifrån kommer uttrycket, Ta från de fattiga, ge till de rika!