Med en enkel tulipan...uppå bemärkelsedan

 
Japp, idag fyller jag år. Facebook har fullkomligt översvämmats av grattishälsningar så jag är totalt överväldigad. Mumma för själen!
 
Fick en Zlatopramen av kollegorna innan jag gick hem för dagen, fint inslagen av snöre haha.
 
barnen har köpt doftljus, gjort halsband och handlat blommor, gullungarna!!
 
 
Grattis till mig ;-)

Att leva med många barn!

 
 
När jag var liten lekte jag leken "kasta en hel näve stenar i luften och säga ramsan - Hur många barn får jag när jag blir stor?" Jag hamnade alltid på sisådär en sju till tretton barn.
 
Jag har haft en längtan och önskan om att bli mamma till många barn ända sedan jag var väldigt ung. Vad det beror på vet jag faktiskt inte, alla i grannområdet hade två barn per familj förutom någon enstaka som hade fyra. Hade inget att jämföra med utan känslan och viljan liksom har alltid bara funnits där. Måste man egentligen veta varför?
 
Allt eftersom åren gått och jag har blivit mamma (första gången för 16 år sedan) så har den här längtan inte minskat utan snarare bestått och dessutom starkare än någonsin.
 
Familjer idag ser ju väldigt annorlunda ut jämfört med för trettio år sedan bara. När jag och min make träffades så hade jag med mig tre barn in i äktenskapet. Min make hade två barn med sig. Vi har tillsammans fått tre barn så summan av våra eskapader är åtta barn.
 
Mina barn från tidigare förhållande har i sin tur tre syskon. Mina äldsta barn har således åtta syskon och två styvsyskon. För att klargöra lite då alltså.
 
Hur som helst, just nu har vi sex barn hemmaboende (alla mina). Nyligen hade vi sju men makens tös har flyttat hem till mamma (och sina två syskon där) igen.
 
Åter till varför man väljer att leva med många barn. Barn skänker en otrolig glädje! Barn ger en jäkla massa bekymmer också, man sliter sitt hår mellan varven och det kan bli riktigt, riktigt jobbigt ibland. Jag har dock aldrig ens tänkt tanken "jag borde inte skaffat så många barn". Det låter kanske som en klyscha men det är barnen som berikar livet. Om andra anser sig kunna berika livet utan barn så är självklart det en sanning men för mig skulle det kännas otroligt fattigt. Särskilt med facit i hand.
 
Det finns ju de som pratar om att man skaffar många barn för att man är arbetsskygg, de har inte en aning om vad de pratar om. När jag vill ha semester, då går jag till jobbet. Att vara förälder är ett arbete som aldrig tar slut! Det håller på 24 timmar om dygnet, livet ut. Jag beundrar alla som stannar hemma år efter år och jobbar.
 
Det finns de som pratar om ekonomiska aspekter! HA! säger jag bara, vet ni vad tonåringar kostar? Vet ni vad blöjperioder och växperioder kostar? Utgifterna minskar inte för att man får mer inkomster. Det borde egentligen alla med någon som helst matematisk kunskap förstå?
 
Slutpoängen är; Att göra ett val att leva med många barn är något som rör de/oss som väljer att göra det. När andra börjar leta efter orsaker till att det inte borde fungera då tror jag kanske att man behöver se över vad som INTE fungerar i ens eget liv. Att kunna lita till att människor gör val de klarar att hantera är en god egenskap. Besitter man den skall man vårda den ömt!