I valet och kvalet

 
Jag tillhör en av alla de kvinnor (?) som mår bäst av att känna mig nöjd med min egen uppenbarelse om man säger så. Jag tycker alltså inte om att väga mer än vad jag är van vid. Jag har gått ner en massa kilon efter senaste graviditeten men det är enligt mina egna normer och värderingar kring mig själv fortfarande lite kvar.
 
Här startar dilemmat! Hur sjutton skall man kunna leva gott och unna sig en husmorsmuffin och ett glas rödvin eller senaste maraboun och samtidigt vara ett med sina egna ideal? Det funkar ju inte. Jag kan inte välja helt enkelt. Jag vill ha båda. Hur gör man det utan att bli bulimiker? Det går inte.
 
Som det ser ut just nu så kör jag ett ambivalent varannandagstänk. Det funkar sådär, jag står still där jag står viktmässigt och njuter delvis av livets goda och får samtidigt känna mig halvbekväm med mig själv. Den där känslan av att man borde göra några plankor för att platta till magen finns där. Jag gör det dock inte eftersom det är nog det absolut tråkigaste jag vet.
 
Nä, just nu tror jag att jag softar med min lilla degklump till mage och njuter av semestern så tar vi tag i den efter sommaren istället. Eller så skiter jag i det. den som lever får se :P
 
Hur gör ni?
 
 
Nej jag är inte gravid men mycket lördagsgodis (på en fredag) blev det !
 
 
 
 
 

Ok, jag bjuder på den här


17 april 2011



17 februari 2012



Sisådär en tjugo kilo senare :P

Det där med gravidkilon

Hur länge kan man skylla på dem?

För sådär nio månader sedan föddes Milla som ni vet. Jag har sex graviditeter bakom mig och har de fem tidigare gångerna tappat mina kilon efteråt utan att anstränga mig nämnvärt. De tre första gångerna gick jag til och med ner för mycket (om man nu kan göra det). Jag vägde mindre än vad jag gjorde innan graviditeten alltså.

DÅ var jag en spinkig tjej, jag vägde runt 58 kg (är 172 cm lång). Efter varje graviditet de tre sista gångerna har jag dock legat +2-3 kg efter varje gång så min normalvikt efter femte graviditeten var runt 67 kg vilket ändå kändes rätt OK. Nu när sjätte barnet är fött hade jag inte kommit under 73 kg fast det gått sju månader efter graviditeten så jag kände att om jag någonsin skall komma i mina kläder igen får jag förmodligen börja anstränga mig lite.

Den 27/11 satte jag igång, jag började tänka på vad jag satte i mig och försökte röra mig lite mera. Promenader till affären och annat. Enkel motion.

NU känner jag att jag börjar närma mig målet. Jag har känt sista veckan att kläderna sitter som de gjorde innan graviditeten så jag ställde mig på vågen.

Mycket riktigt! Den står på 67 kg. Två månaders "att tänka på vad jag stoppar i mig" har lett till 6,5 kg minus.

 

Skam den som ger sig eller hur! Nu är det bara 3 kg kvar så därför har jag börjat använda wii-fit plus. Det köpte jag för att jag tyckte gubben behövde gå ner i vikt men nu använder jag det själv istället. Gissa om jag har träningsvärk efter boxningspass. Jösses där fanns ställen på kroppen jag inte hade en aning om att man kunde ha ont i. Än så länge är passen bara 15-20 minuter men det sägs att man skall börja lugnt.

 

 

Hmm, fick en wii-fit ålder på 47 år. Jag är inte förvånad för träning har aldrig varit min grej. Skall bli spännande att se vad det blir för resultat när jag hållt på några månader. Har sagt till mig själv att jag skall göra ett pass minst tre gånger i veckan i varje fall och det fungerade denna veckan.

 

Ja, nog om detta. Idag har jag inte en aning om vad jag skall hitta på så jag återkommer. Ha en fin söndag!